P r e c u s

JAAAAAAAAAAA JAG ÄR KLAR MED TECKNIGNARNA! Om ni undrade lixom.. Kolla in dem på fan-bloggen, jag har tecknat alla medlemmarna i Nevermind Yesterday.

 

Ja, jag ska fixa till min blogg lite.. Bland annat följande kommer att fixas på min blogg:

- Ny header

- Varierat med färger på text m.m..

- Rensning med inlägg, länkar m.m..

Här kommer dagens Hiss och Diss. Jag vet att ni är supertaggade inför detta.

 

 

¤ Lite sovmorgon. (okej, jag försov mig, so what?)

¤ SO med Pirre idag.

¤ Erling som vikare på matten. (saknat honom sjukt mycket)

¤ Ätbar skolmat.

¤ En bra låt spelades på NO:n idag. (Harder Better Faster Stronger - Daft Punk)

¤ Daniels lillasysters frågor hon ställt till honom på hans blogg.

 

 

¤ Försov mig. (hatar att komma försent till skolan)

¤ Astrött. (sovit dåligt de närmaste dagarna)

¤ Hann inte äta frukost = hungrig.

¤ Kände mig allmät dålig.

¤ Möte om en jobbig grej. (mellan mej och 3 kompisar)

¤ Besöket till skolan i Skövde blev inställt. (och jag som längtat så himla mycket)

¤ Totalt onödig och jobbig studiehjälp.

- Grattis i eftersklott faster -

 

Va på kalas hos farfar idag. Vi firade faster Katarina som fyllde år igår. Bestämde mig för att fota lite, och här har ni några bilder!

 

Bord. Lite presenter och sånt.

 

GRÄDDE!

 

Det bjöds på grädde, äppelpaj och bullar. Och vaniljsås..

 

God paj.

 

BULLAR! BULLAR BULLAR BULLAR...

 

Mer god paj.

 

Min pajbit med lite grädde.

 

Det fanns ännu mer äppelpaj!

 

Lite grädde hamnade inte på tallriken..

 

Plötsligt var tidningen intressant. Farbror Andreas spelar lördagen den 13 november på Resturang Stenebygrytan.

Dagens låt! What's New Scooby Doo? - Simple Plan! Ägig låt, bara för att. Lyssna vettja..

 

 

Text:

 

What's new Scooby Doo?
We're coming after you
You're gonna solve that mystery
I see you Scooby Doo
The trail leads back to you
What's new Scooby Doo?

What's new Scooby Doo?
We're gonna follow you
You're gonna solve that mystery
We see you Scooby Doo
We're coming after you
What's new Scooby Doo?

What's new Scooby Doo?
We're gonna follow you
you're gonna solve that mystery
We see you Scooby Doo
We're coming after you
What's new Scooby Doo?

Don't look back, you may find another clue

The Scooby Snacks, will be waiting here for you

What's new Scooby Doo?
We're coming after you
You're gonna solve that mystery
I see you Scooby Doo
The trail leads back to you
What's new Scooby Doo?

What's new Scooby Doo?
We're gonna follow you
You're gonna solve that mystery
We see you Scooby Doo
We're coming after you
What's new Scooby Doo?

Don't look back, you may find another clue
The Scooby Snacks, will be waiting here for you

What's new Scooby Doo?
We're coming after you
You're gonna solve that mystery
I see you Scooby Doo
The trail leads back to you
What's new Scooby Doo?

What's new Scooby Doo?
We're coming after you
You're gonna solve that mystery
I see you Scooby Doo
The trail leads back to you
What's new Scooby Doo?

na na na na na
na na na na na
na na na na na na na
na na na na na
na na na na na
What's new Scooby Doo?

.. så håller jag på med en header! Blir nog klar idag iaf..

 

Seg dag.. Har ingen aning om när jag vaknade, och annars har jag bara gjort följande idag: Duschat, datan, druckit oboy och bytt kläder. Intressant? Ja, jag vet.. Ska ta nåt mer att äta/dricka till frukost, fortsätta med headern och lyssnar musik. Havre gött!

 

Nevermind Yesterday spelar i Hova idag. Hade tänkt åka dit med Rebecka, men hon kunde inte och mamma vägrar köra, och pappa.. säger vi att han inte heller kan.. Dessutom är det efterblivet att fråga i sista sekunden.. eller inte, men ändå!

 

För er som undrar om spelningen idag:

Tid: Idag kl. 20:00 - Imorgon kl. 00:30

Plats: Bion Hova E.Lövstrandsväg 9

Ålder: Från 13 år

Entré: 40 kr

Drogfritt! Biografen Hova 23/10 Kl. 20-24 ca.

 

 

Mer info:

Faktor X och MF.Rockfickan
Presenterar stolt
BIOROCK
för och med ungdomar
Frozen Iller
Hårdrock / Hardcore från Falköping
Never Mind Yesterday
Punkpop från Hova, Skara, Skövde
Winter Dawn
Melodisk Metal från Töreboda, Mariestad

Idag var det Utvecklingssamtal. Ligger på G i det mesta ämnen just nu.. Klassföreståndaren ska prata med min musiklärare om att jag ska spela en låt för henen på gitarr, så det höjer betyget. Nice!  Prata också om när jag ska fixa prov m.m.. Så i helgen blir plugg inför omprovet i idrott (teoretiskt), och under höstlovet kommer jag plugga inför omprovet i matte! Och DÄR var alla långledigheter bortpluggade.. Hurra!

 

Hade planerat att åka till Hova i helgen, men vet inte om det blir nåt.. Rebecka kanske inte får (och hon typ lixom MÅSTE med på sånnahära saker), jag vet inte om vi kan sova hos farbror och jag har inte fixat skjuts. Mamma flyttar, så hon kommer iaf inte åka nånstans, och pappa och Cissi vet jag inte.. Hällvättä!

 

Bild: Toffe och hans f.d. ägare Emelie Sundin. Ta ej fotot. Tack.

 

Var beredda, snart kommer nåt superlångt och extremt roligt inlägg här på bloggen! Promise! (Om ni inte har sjukt dålig humor.. eller ingen humor alls)

 

Uppdatering: Detta inlägg blev cp, så fick publicera om det efter det långa inlägget. Se Det komiska inlägget under. (Latinamerikaresan - av Fredrik)

Det här är en uppsats som Fredrik skrev när han gick i åttan, alltså fyra år sedan. Han fick MVG, enda bristen var att han inte hade med tillräckligt om hur folket levde i de olika länderna.

Kommer ihåg att den var väldigt rolig men säg sjävla vad ni tycker om ni orkar läsa igenom den, that's it.

Fredriks berättelse: Latinamerikaresan

Kapitel 1:

Det var tre kompisar vid namn Anton Amnehagen, Patrik Forsberg och Fredrik Gustavsson som hade sparat ihop pengar till en resa till Pajala, men så kom de fram till flygplatsen i Norrköping och där hittade de en låda med 200 000 000 kr. 
”Jippie!” ropade Patrik. ”Nu kan vi åka till Pajala 500 000 gånger om!”
”No jag veat, vi åjker tijll Hastings på språjkresa”, sa Fredrik överlyckligt på svengelska.
”Killar vi åker till (trumvirvel) Brasilien och efter det Columbia följt av sist och också minst Jamaica. Tänk er bara, 200 000 000 kr i solens, lyxens och strändernas kontinent.” Antons ögon tindrade.
”Ja, jag älskar deras klimat, natur, historia, näringsliv, befolkning och geografiska särdrag”, sa Fredrik på ett sätt som fick det att låta väldigt inlärt.
”Ja,” sa Anton helt ej lyssnande och ointresserad. ”Men vad jag menade var länga stränder fulla med topless solande tjejer som kommer springande så fort man viftar med lite pengar. Och leva lyx i svindyra Jumby Bay”, sa Anton ännu mer tindrande med ögonen.
”Åka snöskoter, bada i isvak och vandra i -28 grader genom snöstorm”, sa Patrik med lyckotårar i ögonen.
”Vi åker inte till Pajala, Patrik.”
”Åh, du ska alltid bestämma Anton.”
Och så for de iväg i sin splitter nya Jumbojet mot sitt livs största äventyr.

En jumbojet för er som undrar hur en sån ser ut. Bild från google.

 

”Latinamerika. Gubbar kan ni tänka, vi ska bränna pengar som om det vore ved”, Ropade Anton kanske lite väl upphetsat.

Patrik ryckte till när han hörde ordet ved, för det påminde honom om Pajala.
”Vi börjar närma oss”, sa Fredrik från kockpitten, där han läste en instruktionsbok vid namn ”Flying for dummies”. ”Vart ska jag landa?” undrade han.
”I Brasilien fattar du väll!” sa Patrik fortfarande vresig över att de inte skulle till Pajala.
”Men Brasilien är mer än 8,5 miljoner kvadratkilometer stort vilken gör det till världens femte största land till arealen, lika stort som USA och hälften av sydamerikas areal.”
”Åh, ta bara något”, stönade Patrik. ”Vad som helst duger.”
Tja, Natal ser väl fint ut, tänkte Fredrik och landade där, eller som dom kallade det i ”Flying for dummies” kraschlandade rakt i ett privatägt kaffeplantage. 
”Åh. Vad är oddsen att man landar i en kaffeåker”, stönade Patrik .
”Faktiskt ganska stora”, sa Fredrik med sin jag vet något som inte du vet stämma. ”Brasilien är världens största kaffeexportör, hela 60% av världens kaffe odlas i Brasilien men nästan hälften dricker brasilianarna upp själva.”
”Only in Latinamerica, eller vad säger ni gubbar”, skrattade Anton.
De frågade en utav arbetarna på fältet om vägen men han var alldeles för förbluffad över att det stod en svagt brinnande Jumbojet på det vanligts vis så lugna fältet som han hade jobbat på i 38 år.
”Va oartig den mannen var”, sa Anton bestört. De följde de typiska stads ljuden och lämnade helt enkelt kvar Jumbojeten hos den fattige gamle bonden. När de gått en stund kom de fram till några slumområden.
”Usch! Vad är det som stinker?” frågade Anton äcklad.
”Visa lite respekt. Människorna här lever i en så kallad ”Favela” vilket betyder att de är ytterst fattiga och ibland inte ens har rinnande vatten eller elektricitet.” ”Men Fredrik då! Det är väl ändå inte mitt problem”, stönade Anton irriterat medan han höll sig för näsan.
”Försök hitta det här i Pajala”, sa Patrik med sin besserwisser röst.
Efter mycket strävan igenom slumkvarteren nådde våra hjältar staden Natal och belönades med en syn likt ingen de hade sett förut, en Tapir (myrsloks liknande djur) som satt och solade och bak den jättehöga skyskrapor.
”Vilken stor stad”, gapade Anton som aldrig hade varit i en större stad än Åmål.
”Brasiliens befolkning översteg år 1998 befolkningsantalet 160 000 000 vilket gör den till världens femte största land. Brasilien har 12 miljonstäder varav Sao Paulo med sina 17 miljoner invånare och Rio de Janeiro 10 miljoner är störst”, sa Fredrik kunnande. Han kollade ner i en karta och pekade ut var de skulle gå för att komma fram till närmsta hotell, vilket Anton ogillade och efter det pekade Fredrik fram dem till det dyraste hotellet i stan, Natal Grand Hotel. I receptionen stod till deras lycka en finnig ung man som såg väldigt svensk ut.
”Hej, jag skulle vilja beställa tre ru…”, började Fredrik men blev avbruten.
”Jaså hej du, så du snakke svensk. Jeg har arbeitat i Sverige för ente så lange sen. Jeg mener engen som klager på mi språk för eneste gangs skull. Sie förster jeg snakke icke spanske förstå du!” sa norrmannen med en mycket energisk på gränsen till ADHD aktigt. ”Jo tre rum är du snä…”
”Förskräktligt kämpe great här nere i Brasiliananen. Mången grejer te å göre me eller uten barn. Bade å vattne skeder å sighte seeing, ja de e va de en har te å jöre har nere om man ä e turist.” 
”Inte ens här slipper man er norrmän”, sa Patrik deprimerat.
”Tre hotell rum är allt vi vill ha”, sa Fredrik så snabbt att norrmannen inte hann avbryta honom. Och till slut fick de sina tre hotellrum till vilka Fredrik beställde ett samurajsvärd och ett glas vatten medan Patrik beställde en isvak (vilket av någon anledning inte var lätt att skaffa.) Anton beställde en vit tiger och ett par ”massös” tjejer. Hela natten gick utan någon större störning men morgonen där emot var en riktig plåga för att Anton av någon konstig anledning var tvungen att smasha alla tre hotellrummen, värst var det för Patrik som hade jobbat hela natten med att samla ihop tillräckligt med is för att bygga sig en isvak.
”Idag tycker jag att vi kan besöka Rio de Janeiro för att se deras karneval”, sa Fredrik.
”Det första intelligenta som har kommit ur dig under hela den här resan”, sa Anton. ”Jag går och köper bilar åt oss.” det tog två timmar och under tiden kollade Fredrik och Patrik på en fotbolls match vilket är svårt att undgå när man är i Brasilien eftersom det är en sån stor sport där, men sen kom Anton tillbaka med bilarna. ”Fredrik du får ta Bugattin, Patrik Ferrarin tänkte jag du skulle ta och eftersom jag ska ha med mig Kajsa min vita tiger på 300 kilo tänkte jag att jag behövde en stor bil så jag tog en Hummer H2. Det var allt. Ska vi åka då?”
Och så började de åka mot Rio de Janeiro karnevalen som ligger om man följer fågelvägen 210 mil från Natal, i början av resan försökte Anton ta fågelvägen men Kajsa bet tag om hans hals och vägrade släppa taget förens han var tillbaka på motorvägen.
När de kom fram till karnevalen såg de att det inte var någon liten festival.
”Rio karnevalen inträffar alltid 40 dagar före påsk och de 14 stora skolorna tävlar i alla möjliga danser. Domarna bedömer inte bara dansprestationen utan också maskeraddräkterna, ofta utförs dansandet uppe på stora tåg som körs ner för gatorna”, sa Fredrik medan han fascinerat tittade på en död skalbagge med en massa färger.
”Äntligen!” sa Anton och plockade upp sin maskerad dräkt ur bagaget. Det var en lejon kostym med prislappen fortfarande på ”1 000 000 real” stod det på den.
”Kom igen killar nu ska vi ut och socialisera”, sa han med ögonen på två topless danserskor. Om det inte vore för Kajsa i kopplet han höll i handen skulle han ha sett ut som en total loser, nu såg han bara dum ut.
”Men bilarna då! Ska vi bara lämna dem har vid vägkanten”, ropade Fredrik.
”Ja visst, vem snor dem”, ropade Anton tillbaka med en röst som inte lät helt nykter.
När de hade socialiserat i åtta timmar och Anton hade fått nobben 85 gånger så gick de och åt på den dyraste restaurangen som hade utsikt mot Jesusstatyn.
”Vad får det lov att vara?” frågade kyparen på dålig svenska.
”Det dyraste”, sa Anton deprimerat. ”Och 15 portioner av det åt Kajsa.”
Det de fick var Bolinhus de bacalhau (friterade torskbollar) och öl.
När de alla hade ätigt upp och betalat gick de tillbaka till bilarna, eller rättare sagt bilen eftersom den enda bilen som inte var snodd var Hummern. De försökte hyra nya bilar men eftersom det var karneval var allting stängt så det var bara att knö ihop sig. Det blev en trång 450mils resa till Colombias huvudstad Bogota som har mellan 7-10 miljoner personer. Klockan var 2 på natten. 
”Vilket är det dyraste hotellet i stan?” frågade Anton som var så sömnig att han nästan somnade bakom ratten.
”Andino Royal Bogota Hotel”, sa Fredrik måttligt pigg. 
”Åhhhh”, sa Anton och somnade med båda fötterna på gaspedalen på sin tre tons tunga 500 hästars bil som först for igenom en mataffär och välte ner alla hyllor och krossade alla fönster sen for den igenom en ljuvelaffär och krossade allt av värde (det finns väldigt mycket guld i Colombia) där inklusive glasväggarna och till slut stannade när de krockade mot en tegelvägg, sådär en tre sekunder efter krocken välte hela tegelväggen.
Helt plötsligt kom en massa poliser springandes för på andra sidan väggen pågick en stor heroinaffär.
”Åh, Anton nästa gång kör jag”, sa Fredrik medan han försökte göra sig fri från airbagen. ”Oj, de där butiksägarna ser inte glada ut.” De blev förstås tvungna att betala för alla krossade juveler och all annan skada de hade orsakat. Och sen försökte de starta bilen utan framgång och sen så då satt de bara där och såg på medan poliserna arresterade gängmedlemmarna.
”Heroinhandeln är väldigt stor här nere i Colombia och den vanligaste dödsorsaken bland män är mord cirka 60 om dagen, så frågan ”Colombia paradis eller helvete” kommer ofta upp”, sa Fredrik som äntligen hade tagit sig ur bilen.
Anton hade vaknat och, också efter att ha brottats med airbagen ett tag, stod bredvid bilen och sa att de skulle ta en taxi till hotellet.
”Hur stora är era största rum?” frågade Anton trött tjejen i receptionen.
”I`m sorry I only speak English”, svarade hon glatt.
”How big are your biggest rooms?” 
“Eight persons rooms.”
“We want seven of those.” 
“But it is only three of you.”
“Just give us the dammed rooms, allright, we pay for them.”
När de tre vännerna hade fått sina sju åttapers rum frågade Fredrik varför det var nödvändigt med så mycket plats.
”Men Fredrik använd hjärnan, vi är tre pers alltså behöver vi tre rum att sova i och sen ett var att ha väskorna i, och så måste ju Kajsa ha ett rum också.” 
”Jah! I alla fall tänkte jag berätta lite historia för er killar.”
”Okej, låt mig bara ta fram min mp3 först”, sa Anton oberört.
Vid spanjorernas ankomst på 1500-talet hade Colombia flera högt utvecklade indiankulturer, bl.a. de jordbrukande chibcha som var kända för sina förnämliga guldarbeten. Guldet lockade spanjorerna, som på 1500-talet lade under sig landet med våld. Kolonin Nya Granada omfattade de nuvarande staterna Colombia, Panama, Venezuela och Ecuador och blev spanskt vicekungadöme 1718. Under koloniernas frihetskrig i början av 1800-talet vann Simón Bolívar en avgörande seger 1819. Han skapade ett självständigt Storcolombia (Gran Colombia), men Venezuela och Ecuador lösgjorde sig snart. Panama bröt sig ur 1903 med stöd av USA (som i gengäld fick bygga Panamakanalen). Under 1800talet och in på 1900-talet rådde oro i Colombia med flera inbördeskrig mellan konservativa och liberaler. De förra önskade en stark centralmakt, de senare såg helst en förbundsstat. Makten låg i huvudsak hos de stora jordägarna (banan- och kaffeodlarna).
”I morgon kan vi väl besöka regnskogen”, föreslog Fredrik förhoppningsfullt.
”De har ett sånt otroligt djurliv”
”Är inte det farligt med alla gerillor och rebeller?”
”Jo men de har en massa giftiga ormar och grodor!”
Anton såg frågande ut. 
”Du kan väl gå, jag ska till stranden.”
”Synd för dig att det inte finns någon strand i Bogota”, sa Fredrik med ett överlägset leende.
Natten var lugn, förutom ett mord lite i skymundan på gatan nedanför, men morgonen däremot var rent kaos efter som Kajsa hade fått ett raseri utbrott och förstört inte bara sitt eget rum utan också Antons rum, baren, receptionen och lämnat långa rivmärken längs korridorerna viket inte var billigt att reparera.
Efter att ha betalat för skadorna beställde de en guide som skulle visa dem runt i regnskogen. Efter några timmars bilfärd kom de fram till regnskogen, som var mycket stor och grön. Efter två timmars vandring genom djungeln kom de fram till en blå groda.
”Åh! Vilken fin groda”, sa Anton förtjusad och tog upp den och klappade den.
”Du borde nog lägga ner den och tvätta händerna väldigt noga för det där är en pilgiftgroda med skin giftigt nog för att döda 20 vuxna män”, sa Fredrik helt utan minsta oro i rösten. Men sen såg Fredrik något som gjorde honom en lite gnutta orolig, en gerilla soldat.
”Hej min vän”, sa Fredrik till honom på spanska. ”Vi ska bara gå förbi.”
”Vi kämpar för folket, vi är Farc, ner med USA.” sa gerilla soldaten zombieaktigt.
”Jag kunde inte ha sagt det bättre själv”, sa Fredrik smörande. ”Kan vi passera?”
”Ja”
”Okej vad bra, vi kanske hälsar på någon gång.”
Soldaten osäkrade vapnet med ett klickande.
”Eller kanske inte.”
Ingen vågade säja någonting förens de var långt bort från soldaten.
”Det finns två olika gerillor här i Colombia och det är Farch och TT, de plus alla knarkkungar är anledningen till att det knappt finns någon turism i Colombia.”
”Okej, så det var därför det inte gick några flyg hit Fredrik”, sa Anton.
När de hade vandrat ytterligare två timmar kom de fram till ett kalhygge.
”Detta är också ett stort problem här i Colombia, skövlad regnskog”, sa Fredrik bedrövad, men varken Patrik eller Anton lyssnade för bak honom blev deras guide uppäten av en boa orm.
”Öh, Fredrik vår guide är död vi är fyra timmar rakt in i en djungel med en massa farliga djur och ingen inklusive oss själva vet var vi är. Hur ska vi ta oss tillbaka?” frågade Anton med en dåligt dold rädsla.
”Om vi hade åkt till Pajala skulle det här aldrig ha hänt”, sa Patrik snarare arg än rädd.
”Tja, den där soldaten kan ju förmodligen vägen tillbaka till Florencia.”
”Ja tyckte att vi skulle testa white water rafting i Negro floden!” sa Anton deprimerad.
”Ska vi gå och kanske bli dödade av soldaten eller försöka hitta tillbaka själva och säkert bli dödade av någon äcklig insekt, öhh, jag menade det fascinerande djurlivet”, rättade Fredrik sig själv. Efter en kort stund övervägande bestämde de sig för att gå tillbaka till gerilla soldaten som otroligt nog stod kvar på samma ställe.
”Hej igen, jo vi, öh, tja vår guide blev uppäten av en boaorm och vi undrade om du skulle kunna tänka dig att visa oss tillbaka till Florencia,”
”Nej”, svarade soldaten kort.
”Vi betalar dig 27 000 000 peso”, sa Fredrik vädjande. Då fick soldaten ett girigt leende på läpparna.
”Vad sa du?” frågade Anton som inte kunde spanska.
”Jag erbjöd honom 27 000 000 peso för att visa oss vägen tillbaka till Florencia.”
Anton såg frågande ut.
”Öh, låt mig tänka. En krona är 296 peso alltså blir det 27 000 000 delat på 296 vilket blir, öh”, Fredrik tänkte ett par sekunder.”92 392,97813 kronor.”
”Vad ynkligt lite”, sa Anton upprört som om han var orolig att soldaten skulle tro att de var fattiga. ”Säj att han får… 100 000 000 peso.”
”Du får 100 000 000 peso om du visar oss tillbaka till Florencia”, sa Fredrik till soldaten på spanska.
”Jag gör det för 150 000 000 peso”, sa soldaten med ett slugt leende.
”150 000 000!!!” utbrast Fredrik ”Vi har en deal.”
De skakade hand och soldaten sa glatt att hans smeknamn namn var Enrico de Dumb-ass, han visste inte vad det betydde eftersom han inte kunde engelska han kunde inte läsa eller skriva heller precis som hela 20% av befolkningen trots den 5 år långa gratisskolan.
”Nu när han väl har fått betalt är han ju riktigt cool”, sa Anton som hade köpt soldatens AK-47 för det svindyra priset 27 000 000 peso.
”Ja han fick ju faktiskt 500 756,14 kronor för att visa oss vägen tillbaka till stan, plus att han fick 92 392,97 kronor för en AK-47 som är ett av världens billigaste vapen”, sa Fredrik svagt irriterad.
”Är det?” sa Anton besviken. ”Så jag kommer inte att få någon respekt om jag tar med mig den till ett rikemansparty?”
”Jag tror de kommer slänga ut dig”, sa Fredrik som hade svårt att inte säja vad han tyckte om Antons intelligens.
Efter fyra timmars vandring genom djungeln hade Enrico lyckats lura av den ytterligare 64 000 000 peso på allt möjligt krimskrams som till exempel en kniv som han ljög hade tillhört Che Guvera och ett par solglasögon som han sa Arnold Zwartsenegger hade haft under inspelningen av Terminator 2.
”Okej, nu är vi framme, nu måste vi bara hyra en limousine som ska ta oss vidare till hamnen där min lyxyacht väntar oss ska ta oss till Jamaica”, sa Anton.
”Inte en chans att jag åker lyxyacht till Jamaica, jag ska åka vattenskoter och Fredrik också, eller hur Fredrik?” sa Patrik bestämt.
”Ja det skulle faktiskt vara intressant. I alla fall, när köpte du de lyxyacht?”
”När vi var i Rio de Janeiro köpte jag en, eller två rättare sagt men den första sjönk när jag kraschade in i ett berg men den andra borde vara i Barranquilla hamnen nu.”
”Så vi ska inte stanna längre i Colombia?” frågade Fredrik.
”Nej det verkade inte finnas så mycket att göra här i Colombia, White Water rafting i Negro floden blir jag nog bara sjösjuk av…”
”Du blir lätt sjösjuk?” avbröt Fredrik.
”Ja, det är ju därför jag inte vill åka båt ner för en flod.”
”Varför köpte du då två lyxyachts om du lätt blir sjösjuk?” undrade Fredrik.
”Tja, man får mycket respekt om man äger en yacht och pengar är ju inte något problem. Jag vet inte hur man styr den heller så jag anställde Enrico här”, sa han och pekade på den glade soldaten.
Den 100 mil långa resan från Florencia till Barranquilla gick lugnt förutom när Kajsa bet sönder hela baksätet i den hyrda limousinen. När de hade betalat för skadorna sa de hejdå till Colombia och köpte de två dyraste vattenskotrarna som gick att köpa för resan var lång och de var tvungna att hålla.
Men när de hade åkt två mil tog bränslet slut.
”Hur långt har vi åkt?” undrade Patrik
”Två mil av 80”, sa Fredrik som skämdes över att han gick med på att åka vattenskoter. Men då slets Fredrik av vattenskotern av en haj.
”Vad händer Fredrik?” frågade Patrik lugnt och lite generat med tanke på att någon kunde se hans vän bli uppäten av en haj.
”Carcharhinus leucas, tjurhaj. Den har en unik anpassning att föredra både sött och salt vatten, man hittar den utanför Belize, Costa Rica, Bahamas eller Cuba vanligtvis AHHH!! Den bet av mig näsan?”
Då hördes skott och Patrik skrek högt när han blev skjuten i låret men hajen skrämdes konstigt nog iväg.
”Ha! Där ser du att det var tur att jag köpte den här puffran”, sa Anton och klappade sin AK-47:a.
”Du sköt mig i benet!! Din idiot!!” skrek Patrik.
”Jag siktade på hajen”, sa Anton till sitt försvar.
”Det var ju tretton meter mellan Patrik och hajen, du skjuter som en kratta”, sa Fredrik som höll på det stället där näsan hade suttit för två minuter sen.
”Vill ni ha lift eller inte?” sa Anton som kände att han var tvungen att byta samtalsämne.
När de hade åkt i fem timmar såg de ett flygplan som såg mycket bekant ut.
”Hey!! Är inte det vår gamla Jumbojet!” sa Anton medan han klättrade upp ur simbassängen han hade i yachten. Efter flygplanet hängde en reklamremsa som det, på spanska, stod: Tack till idioterna Fredrik, Anton och Patrik, tack vare er Jumbojet är jag nu rik, köp mitt kaffe, köp mitt kaffe, köp mitt kaffe.
Sen var det en bild på den gamle kaffebonden i vars kaffeplantage de hade kraschat i.
”Vad står det?” frågade Anton Fredrik eftersom han var den ende som pratade spanska.
”Det står: grattis Anton det är din födelsedag”, ljög Fredrik snabbt.
”Ha! Jag fyller ju inte år, vilken idiot”, sa Anton förvånad.
I bakgrunden skrattade Enrico så att han nästan spydde.
Dagen efter kom de fram till Jamaicas huvudstad Kingston där de checkade in på hotellet Coyaba Beach Resort Club.
”Three rooms, please”, sa Fredrik till tjejen som stod i receptionen.
”Ok, we got cheap rooms, medium rooms, expensive rooms and extremely expensive rooms usually just used by royalties and presidents”, sa hon med ett hånflin eftersom hon var säker på att de skulle tycka de billigaste var för dyra.
”We take the most expensive once”, sa Anton med ett dubbelt så stort hånflin.
”Vad otroligt dyrt”, sa Fredrik när de var på väg mot sina rum. 
”Vadå? Det är väl ingen fara, bara 6666 östkaribiska dollar per natt. Alltså 20 000 svenska kronor”, sa Anton lugn och glad över att Fredrik inte visste vad förra hotellet tog betalt för reparationen.
”Fredrik, imorgon borde du gå till en plastikkirurg och få dig en ny näsa sen hajen åt upp din förra”, sa Anton med svårighet att hålla sig från skratt. Och så gick de in i sina hotellrum, Patrik hade svårigheter att öppna sin dörr på grund utav kryckorna.
Trots att de sov så tungt väcktes de ändå av musik, det spelades reaggy tidigt på morgonen ”No woman No cry, No woman No cry” spelades med hög volym ur högtalare som skulle räcka gott och väl för en stor rockkonsert. De tre killarna kom ut på gatan för att se på detta fenomen.
”Vad är det här för musik?”, frågade Patrik som aldrig hört någon annan sorts musik än svensk folkmusik.
”Detta är reaggy, de som kom på den kom egentligen från Etiopien men levde här under själva skapandet av musikstilen, dens mest kända sångare är utan tvekan Bob Marley. Bob Marley föddes de sjätte februari 1945 i Nine Miles här i Jamaica, han döptes till Robert Nesta Marley och dog den 11 maj 1981 av en hjärntumör och lungcancer. Precis som kaffe och fotboll är speciellt för Brasilien och druglords och gerilla krig är speciellt för Colombia är reaggen känd speciell för Jamaica”, sa Fredrik som blev förvånad över att Anton lyssnade på honom.
På vägen ner till stranden såg de ungefär två ställen till där de spelade reaggy.
Stranden var full av sand och vattnet var för varmt tyckte Patrik men Fredrik och Anton trivdes som fisken i vattnet.
”De pratar spanska här också, eller hur”, sa Anton besviket till Fredrik.
”Nej, faktiskt pratar de engelska eftersom engelsmännen erövrade det från spanjorerna någon gång på 1600-talet”, svarade Fredrik. ”Men de är också katoliker precis som Colombia och Brasilien. Men här ser du att de flesta är svarta till skillnad mot de två andra länderna vi har varit i där 80% har varit mestiser, ex spanjorer, eller vita och 15% är svarta och mindre än 2% är indianer.”
”Ungefär som hemma då”, sa Anton sen såg det ut som om han precis kom att tänka på något. ”Hemma ja, tror du våra föräldrar känner igen oss när vi är så här rika och solbrända”, sa Anton oroligt.
”Det är nog ingen risk”, sa Fredrik som också lät lite orolig.
”I alla fall tänkte jag berätta om lite av deras tro och sekter vilket de har väldigt mycket av. Störst är rastafarirörelsen där de lyssnar på reaggen, röker marijuana och prisar Jah som betyder gud på kreol. Grunden till rastafarirörelsen är mannen vid namn Marcus Garvey.”
”Jo, Fredrik jag såg att du gick till plastikkirurgen och fick en ny näsa”, sa Anton. ”Hur var det?”
”Jag gick aldrig till plastikkirurgen, det låg faktiskt en näsa på mitt nattduksbord så det var bara att ta lite superlim så satt den som berget”, sa Fredrik och såg hur Anton häpnade.
”Men vem lämnar kvar näsor på hotellrum?” frågade Anton.
”Det stod ”specially made for Michael Jackson” på den”, sa Fredrik som rättade till den missanpassade näsan.
”Var är Patrik föresten?” frågade Anton och såg sig omkring.
”Han är där uppe och blir bjuden på marijuana av de där reaggy musikerna”, sa Fredrik och pekade.
”Åh!” sa Anton oberört ”Ska du gå i och snorkla lite?”
”Nej, jag tänkte att vi skulle kunna hyra var sin segelbåtar och segla lite.”
Och så gick Anton och Fredrik sin väg och hyrde var sin segelbåt.
”Vi kan väl racea inne bland de där löjligt vassa klipporna”, sa Anton och pekade på ett klipprev som redan hade ett par båtar kraschade i sig.
Fredrik och Anton tog sig inte långt förrän båda båtarna var helt sönder smashade. De fick betala både för bärgning och reparation av båtarna.
”Ja, nu har vi ju gjort allt Jamaica hade att erbjuda sol och bad, snorkling och segling för det är ju faktiskt det man gör här i Jamaica som turist så ska vi leta upp Patrik och åka tillbaka till Sverige?” sa Anton som hade brutit två revben och vänster arm i segelbåtskraschen.
”Ja, det låter som en bra idé med tanke på att jag har fått näsan avbiten och du har brytigt två revben och vänster arm och Patrik har blivit skjuten i benet med automatvapen”, sa Fredrik lättad.
När de hade letat upp Patrik, som satt och sjöng ”No Woman No Cry” hög på marijuana, fick de med honom till Kingstons flygplats och bokade sex förstklass
säten tillbaka till Norrköping (Kajsa var så stor att hon behövde tre egna säten).
Väl tillbaka till flygplatsen kom det fram en man till dem.
”Den där lådan där med 200 000 000 kronor i är min”, sa han kyligt och tog fram en pistol och sa: ”Ge tillbaka pengarna och jag kanske låter er behålla livet.”
Mannen såg ut att vara Colombian eller något i den stilen.
”Jag är en colombiansk druglord och jag vill ha tillbaka mina pengar.”
”Finders keepers”, sa Patrik utan att tänka sig för och druglorden sköt honom i hans oskadade ben.
”AAAh! Inte det benet också!” skrek Patrik men ingen på flygplatsen verkade bry sig.
”Jag vill se pengarna före ni ger mig dem”, sa druglorden bestämt.
”Okej”, sa Anton och öppnade lådan och tog upp en lapp. ”Okej, första är visst en skuldsedel, men snart kommer pengarna. Oj en till skuldsedel men det är den sista”, lovade Anton. ”En till skuldsedel och en till och en till och en till…”

Det fanns inga pengar kvar i lådan, de hade slösat bort allt på fyra dagar och tre nätter i Latinamerika, och så vitt jag vet står de kvar på flygplatsen och räknar upp skuldsedlar än i dag.

THE END… sort of

Latinamerika, om nu undrar. Bild från Google.

 

Jag hoppas ni uppskattar historien och att ni inte slår mig. Tack i förhand.

Chao! Skriver ett litet inlägg inna d et är dags att åka iväg till ridskolan. Ska snart äta.. Jag är inte säker på vad vi ska göra idag på ridskolan, men jag tror det kan vara så att det blir teori. Men vill dit i god tid utifallatt...

 

På idrotten idag öva vi på HLR (hjärt- och lungräddning). Vi fick varsin docka som vi fick döpa och öva på. Döpte min till Basse, ifall någon ville veta. Funderade på att döpa den till Kim-Ove annars, men det blev Basse.

 

Min katt: Rödluvan Missan Snygg-Sven.. Söt!

Ska göra ett litet blogginlägg innan jag sticker till skolan. Idag har vi Matte, Engelska, Idrott, Slöjd och Elevens val. Sen bär det av hemåt och sedan till ridskolan.

Bara för att jag har så sjukt kul kommer här lite bilder:

 

 

 

Snart blir det mat. Är ganska hungrig, trots att jag år mer än vanligt på skolan typ.. Det var pannkakor med grädde och sylt! Supergott! Skolan har ju så sällan god mat, men denna veckan är det typ bara god mat, eftersom det är en vecka som man får "önska" vilken mat det ska bli. Aja.. Ska sätta på spotify hade jag tänkt nu. Och ha allmänt kul på "fejsbåkk" (facebook).

 

Byebye!

"Kartan över en del av viktigaste sverige är klar. Kartan innehåller följande städer: Karlstad, Kristinehamn, Karlskoga, Örebro, Kumla, Hova, Askersund, Mariestad, Åmål, Bengtsfors, Mellerud, Lidköping, Vänersborg, Trollhättan, Nossebro, Grästorp, Vara, Skara, Skövde, Karlsborg, Hjo, Tidaholm, Falköping, Motala, Mjölby, Linköping, Tranås, Eksjö, Jönköping, Nässjö, Vetlanda, Herrljunga, Vårgårda, Alingsås, Borås, Svenljunga, Göteborg och sist men inte sämst Uddevalla, för där bor Daniel Norberg."

Haha, men iaf.. Nu ska jag dra till skolan i underbart ÖSREGN! Hurra! -.-' Pappa sover och jag har inte hjärta att vecka honm, Aja, det är iaf bild idag, känns som om jag inet haft det på evigeheter! Fast det har jag typ inte haft heller.. Nu är klockan halv, jag ska avsluta inlägget och dra iväg ut i det blöta och ha en underbar skoldag! (Säger vi.)

Bye!

 

Ja, jag är hemma igen från Åmål. Det har vart en sjukt trevlig helg med negerbollssmet och film + pokéom och idol. Woho! Ja, Rebecka blev glad över sin teckning!

 

I fredags var vi GANSKA nervösa, speciellt Rebecka.. Men Daniel gick vidare och alla blev glada..

I lördags var jag och Rebecka ensamma hemma på kvällen. Först letade vi filmen att se, sen bakade vi negerbollssmet (vi hade inget kaffe, så vi tog Coca Cola istället), sen bakade vi ännu mer och sen så röstade vi fram två filmer som vi sen såg. Innan vi såg filmerna så var vi ute och gick en sväng, vi hade faktiskt ganska kul då, jag envisades med att posa som Basse gör på en sjukt fin bild. Iaf, så kom vi hem och började med att se Bratz Rock Angels och sen Grease. Jag vet att vi är otroligt mogna och obarnsliga som såg på Bratz, men vi gjorde det. Grease var iallafall jättebra, och en sång ville vi lyssna på x antal ggr igen, så vi spolade tillbaka några ggr.

Igår hände inte så mycket. Vi tecknade, lekte ute i trädgården (och försökte inte posa som Basse tills vi nästan lyckades) och jag åkte hem. Kom hem sent, så hann inte blogga.

 

 

Idag höll jag på att försova mig, så det blev ingen bloggning imorse som jag tänkt. Men nu har jag iaf kommit igång med bloggandet! Hade redovisning i NO om solceller, som mot förväntningar gick ganska bra måste jag säga. Nu sitter jag här och lyssnar på Majesty (inte för att Basse delade länk på facebook till ett av deras album).

Är hemma hos Daniels lillasyster och skriver ett litet inlägg. Det var ganska nervöst igår på idol, men Daniels lillasyster var nog mest nervös! Nervösare än Daniel, Alice och Minnah tillsammans! Iaf, Daniel och min favorit Jay gick vidare! Jay!!! Nu hoppas vi på i fortsättningen att Daniel och Jay klarar sig till final! Eller inte.. Då bryter 3:e världskriget ut.. Nu ska Daniels lillasyster fixa nåt på sin blogg och sedan kanske vi spelar lite Pokémon Stadium 2. Spelet är på franska, så vi kommer lätt fixa det. Vi spelade det ju jättemycket när vi var små, fast då var det på engelska. C ya!



Om ni skulle undra, så är det mina skor på bilden som inte är trasiga! Speciellt inte under sulorna.

Åker till kusinen snart, ska bara blogga lite.. ;)

 

Håller just nu på att fixar lite på Matilda teckning, ska snart åka iväg och lyssnar på Hooker. Här är lite bilder från dagen och höstbilder:

 

Korsord, mp3, penna och min übersöta mugg i bakgrunden!

Rosa!

Söta löv i olika storlekar..

En liten stid utanför huset som är täckt av löv!

nej nu ska jag göra klart teckningen, packa ihop och vänta på att åka iväg! Kommer nog göra nåt litet inlägg hos Rebecka om det blir så.

Här kommer en liten bild på en hest för skojjs skull.. Vad tycker ni?

 

Slutade just att sticka när jag nyss började.. Duktig jag är! *ironi* Det är min läxa i syslöjden att sticka lite, men jag har ju en hel vecka på mig, vrf göra det just nu?

 

 

I helgen blir det förhoppningsvis Åmål. Ska ju te min kusin Rebecka, som äntligen är hemma från Paris! Fast åker inte direkt imorgon, dels behöver jag fråga om skjuts, och dels slutar jag tidigare än Rebecka. Slutar halv 2 imorgon eftersom att det är Elevens val-dag, och alla 6:or och 7:or slutar halv 2 på fredagar. Har akvarell som E-val, så vi kommer nog måla lite och kanske se film. Sen blir hem, fråga om skjuts, packa och vänta, se till att Rebecka kommit hem och sedan åka. (Bild från google nedan.)

 

Är sjuk o så, så det blir att stanna hemma idag igen.. Men imorgon ska jag ta mig till skolan! På tal om imorgon så kommer kusinen Rebecka och hennes familj hem från Paris! Saknat henne asmycket. (*nästa gång vi träffas när hon är hemma i Sverige, så ska hon få en liten sak av mig som jag började på igår..).

 

Nu ska jag väl bara skriva klart inlägget och sedan till mitt rum och vila så jag blir bra tills imorgon! Måste fixa massor med skolan och hemma just nu; minst 2 prov (So, No), minst 2 läxförhör (Sv, En) städa i mitt rum, ridskolan på torsdag, elevens valdag på fredag, öva på I'm Yours - Jason Mraz på gitarr till musiken, fixa Rebeckas teckning, träffa Rebecka i helgen, sticka hem till mamma och fixa saker o.s.v..

 

Vill du sammarbeta med ett band? Gratis? ESTRAPADE söker bloggare som vill ta chansen att samarbeta med dem. Mejla till [email protected], och den 1 november skickar alla bloggare som samarbetar med Estrapade ett inlägg samtidigt!

 

Bild från Estrapades officiella blogg (tillfälligt).

Sitter här och tecknar en liten hest. Tänkte börja fortsätta att ladda in musik till min nya mp3.

 

Igår blev det ingen bloggning alls, vaknade typ 5 eftersom jag satt uppe nästan hela natten och såg på Avatar (Helt awesome film!). Var vrålhungrig när jag vakna, och tur nog blev det dags för mat nästan direkt. Efter maten såg jag på Tenacious D - The Pick Of Destiny och (efter en del krångel och att ha bränt över till DVD) Avatar tillsammans med pappa och Cissi (pappas nya tjej). Sevärda filmer, och vem gillar inte Avatar som har sett den?

 

Tenacious D  Avatar Bildkälla: Google